Nu har jag varit i Cali och Marcelino i tre månader. I den här rapporten
kommer jag att fokusera mig mer på pojkarna jag jobbar med här på
Marcelino, och mindre på mitt arbete.

På Marcelino bor det för tillfallet runt 120 pojkar. Antalet skiftar dock
från vecka till vecka eftersom nya pojkar från fas ett och fas två flyttar
in och pojkar från Marcelino flyttar ut.

120 pojkar, vilket innebär 120 individer som alla bär på olika livsöden och
som alla kommer från olika bakgrunder. Det enda som förenar dem alla är att
de inte har någon som kan ta hand om dem, de är alla gatubarn.

Det är dock viktigt att veta att det finns olika kategorier av gatubarn.
En kategori är de barn som helt saknar familj och som bott på gatan så gott
som hela sitt liv. Dessa barn tillbringar dag och natt på gatan och
försörjer sig genom att först och främst råna människor och genom att
tigga. De flesta (om inte alla barnen) är aven tunga narkotika förbrukare.

Så gott som alla barn är analfabeter och har aldrig gått i skolan.
En annan kategori av gatubarn är de barn som kommer från en väldigt fattig
familj. Familjen utgörs oftast av endast en mamma och ett stort antal barn,
där mamman saknar mojlighet att ta hand om alla barnen. Dessa barn
tillbringar hela dagarna på gatan genom att tigga, råna människor och om
mojlighet finns, aven genom att jobba för en minimal lon. I dessa fall, när
möjlighet och resurser finns så träder socialen in och omhändertar barnen
och placerar dem på ett hem som Marcelino. Dessa barn är oftast analfabeter
och har aldrig gått i skolan.

En tredje kategori barn utgörs av de barn då föräldrarna själva lämnat
ifrån sig barnen, p.g.a olika skäl. Dessa barn tas också omhand av socialen
och placeras ut på något hem som Marcelino. Även här är barnen oftast
analfabeter och har aldrig gått i skolan.

Vad som är viktigt att veta är att fortfarande existerar det ett stort
antal hemlösa barn i hela Colombia. Anledningen till det är främst två:

* När barnen varit hemlösa ett tag så blir gatan snabbt deras hem. Där
lever de utan några regler och de bildar snabbt en gemenskap mellan de
andra hemlösa barnen. Viktigast av allt är dock att de börjar leva för sina
droger.

* Den andra faktorn är resurser och tillgång på hem för de hemlösa barnen.
Den colombianska regeringen förser inte socialen med hem för barnen utan de
måste helt förlita sig på frivilliga organisationer, dvs NGO:s (non
governmental organisations) som Fundacion Servicio Juvenil där jag jobbar,
och på projekt. Dessa är dock begränsade och då ställs vi inför den
situation vi har idag, med ett stort antal barn på gatan utan någon
möjlighet att förändra sitt liv och sitt framtidsöde.

Många halsningar Rania!