Nu har jag varit här i Cali i en månad. Mycket har hänt under den här perioden som 
varit både positivt men även negativt. 

Jag anlände till Cali torsdagen den 15 mars. Jag blev hämtad av señor Carlos Adolfo Posso, 
som är "economista director regional" på Fundacion Servicio Juvenil. Han släppte av mig på 
Marcelino - hemmet där jag jobbar, och där fick jag ett rum. 

De följande två veckorna var väldigt tuffa för mig. Ett nytt land, ett nytt språk, nya människor, 
men svårast av allt var nog att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag kände mig i vägen. 
Jag fick inga uppgifter utan jag försökte istället tillbringa min tid med barnen och lära kanna dem, 
och jag försökte även att lära mig språket lite bättre. Jag bestämde mig även för att utforska staden Cali. 
Tillsammans med Juan Carlos, en av de anställda åkte jag runt några timmar per dag i de olika områdena i Cali. 
Som sagt, det var en väldigt tuff period, men det ändrades dock till det bättre i slutet av den andra veckan.

Jag, och señor Carlos Adolfo Posso hade ett möte med señor Alfonso Aza och señor 
Jauma Font Planells på Codespa. Där satte vi upp lite mer konkreta riktlinjer över vad 
jag skulle göra och vilka mina arbetsuppgifter skulle bli. Vi bestämde dessutom att jag 
skulle flytta till en colombiansk familj för att lära kanna den colombianska kulturen lite bättre osv.

Nu en månad senare bor jag i en colombiansk familj, vilken jag trivs jättebra med. 
Jag jobbar varje dag på Marcelino, ett av hemmen som drivs av Fundacion Servicio Juvenil. 
På förmiddagarna arbetar jag som lärare på skolan på hemmet. Där undervisar jag i engelska och matte. 
På eftermiddagarna deltar jag i diverse fritidsaktiviteter, hjälper barnen med läxor och viktigast av allt, 
umgås med barnen och pratar med dem om allt mojligt.

Redan efter en månad här i Cali har jag lärt mig otroligt mycket. 
Vissa dagar är tuffare än andra och det gäller att vara väldigt öppen, flexibel och initiativrik. 
Allting går inte alltid som planerat men det är viktigt att inte tappa modet för det utan istället 
göra det basta av situationen. Trots sin tuffa livssituation så har barnen här en positiv framtidstro. 
De är fulla av liv och älskar att prata och dela mig sig av sig själva och sina erfarenheter. 
Redan sen första dagen här på Marcelino har jag känt mig väldigt omtyckt och uppskattad och 
jag tycker verkligen jätte mycket om alla barnen.

Nästa rapport kommer om cirka en manad. Ha det sa bra tills dess.

Halsningar,
Rania Salameh